Angloaraben har målmedvetet avlats fram i Frankrike sedan 1840-talet. Avsikten från början var att få fram en arméhäst (jmf svenskt halvblod) som i en och samma hästras kombinerade de båda fullblodsrasernas fördelar. Det engelska fullblodets storlek, hoppförmåga och snabbhet samt arabernas klokhet, hårdhet och uthållighet. 

Därifrån har angloaraben, med Frankrike som främsta land, utvecklats till att bli en ädel och   prestationsinriktad häst som väl står sig i konkurrens med de flesta andra raser. 

Från att det från början huvudsakligen varit förstagångskorsningar man avlat fram, det vill säga en kombination mellan engelskt fullblod och arabiskt fullblod, har man på  under årens lopp utvidgat innebörden av vad en angloarab är.

Numera får en renrasig angloarab, enligt internationell definition beslutad av alla länder som har angloavel,    innehålla en del annat blod upp till vissa procentsatser. 

Det fanns flera skäl till   utvecklingen mot en mer liberal hållning vad gäller inslaget av annat blod i angloaraben. 

Ett skäl var att förstagångskorsningar mellan två raser kunde skilja sig  mycket både vad gällde storlek och prestation. Samma föräldrar kunde ge upphov till en mängd olika individer - dvs det blev en ganska spretig ras. Genom att försöka avla angloarab i kombination med angloarab fick man en något mer konsoliderad ras.

Ett annat skäl  var att många angloston användes i halvblodsaveln och då "försvann" rasen helt i redovisningen av anglons inflytande vad gäller prestation. 

Ett tredje skäl var att man kunde man se att ett litet inslag av annat blod än rent fullblod (arab och engelskt) kunde  förbättra angloarabens prestationsförmåga framför allt vad gäller  tävlingsdisciplinerna fälttävlan, hoppning och dressyr.

I Frankrike  och några andra länder finns även en stor andel angloarabgaloppörer samt en stor andel angloaraber inom  den allt mer växande grenen distans.